Saturday, March 7, 2015

Aftonbladet: "Tens of thousands of fans without having played" or "An Odd Soccer Phenomenon"

The fame of the Third Rail is spreading far and wide. Not only is the launch of the new team being covered by local and national media, but the international press has taken notice.

The Swedish paper Aftonbladet has published this piece:

Tens of thousands of fans without having played
Erik Niva om New York City FC – ett udda fotbollsfenomen


De har aldrig spelat en tävlingsmatch – men de har ändå tiotusentals fans.

New York City är ett udda fotbolls¬fenomen.

Vad driver en supporter till att stötta en hypotes?

Nästan ingen av oss kommer ihåg vår ­första gång ordentligt.


För de allra flesta fotbollsfans är ­minnena från den första matchen med favoritlaget så avlägsna att de nästan bleknat bort. Det var något som hände långt där bak i barndomen, innan vi ens kommit upp i med­veten ålder.

Kanske kommer vi ihåg någon enstaka situation – ett mål, ett publikvrål – men så värst mycket tydligare än så blir sällan ­upplevelsen.

För Chance Michaels är allt det där helt annorlunda. Han är 43 år gammal nu, och fullt medveten om att det som händer

i ­morgon förmodligen kommer att stanna kvar i honom under resten av livet.

För första gången ska han se sitt favoritlag spela fotboll. Eller rättare sagt – för ­första gången ska hans favoritlag spela en fotbollsmatch.

– Hur många gånger räknar du ner till en dag som du vet kommer att bli en mil­stolpe i ditt liv? Det här är unika dagar för mig, känslor som är svåra att beskriva.

Alla supportrar har erfarenhet av den där kombinationen av nervositet och för­väntan som fyller oss dagarna före en säsongs­premiär. ”Stötta en hypotes”

Det Chance Michaels går igenom är ­visserligen besläktat med det, men ändå ­inte riktigt detsamma. Snarare påminner hans situation om brudgummens sits ­dagen innan ett arrangerat äktenskap ska ha sin bröllopsceremoni.

– Jag har jobbat med teater, och från mitt eget liv är det de bästa parallellerna jag kan hitta. Det här är lite som när man har ­jobbat med en pjäs under väldigt lång tid. ­Manuset är skrivet, ensemblen har satts ihop, ­repetitionerna har genomförts, dekoren har skapats, biljetterna har sålts – och nu är det äntligen dags för ridån att gå upp.

New York City FC har aldrig spelat en riktig match. Ändå har de redan tiotusentals fans, och fler sålda säsongsbiljetter än någon klubb i Skandinavien.

Chance Michaels är president för ­supporterklubben Third Rail. De har ­sångerna, flaggorna, färgerna och samlingarna – de saknar bara ett lag.

– Samma dag som det offentliggjordes att New York skulle få en MLS-klubb var vi några entusiaster som snackade ihop oss genom sociala medier. Sedan var det igång, och ja... Nu har vi ägnat två år åt att stötta en hypotes.

För tolv år sedan flög Chance Michaels till England enbart för att se David Seamans sista match. Han är Arsenal-anhängare ­också, och känner mycket väl till det ­ritualistiska traditionstänket som fotbollen i andra världsdelar alltid utgått ifrån.

Givetvis förstår han att hans supporterskap framstår som ganska udda i europeiska öron, och just därför gör han också en extra ansträngning för att förklara.

– Det som kanske inte är självklart för folk utifrån är att New York redan är en fotbollsstad. Varje helg är fotbollsbarerna fulla ­redan klockan tio på förmiddagen, och ­under VM spillde det ut så mycket folk från dem att det inte gick att ta sig fram på ­trottoarerna i Midtown. Folk från hela ­världen har tagit med sig sitt fotbolls­intresse hit, men fram till nu har vi inte haft en lokal klubb att hänga upp vårt intresse på. Bestämt sig för att bojkotta

Och då behövs det inte något dramatiskt segermål för att fånga intresset? Då räcker det med ett pressmeddelande om en ny klubb för att väcka känslorna?

– För mig var det i alla fall så. Jag älskar New York, jag älskar fotboll – och jag har alltid drömt om en klubb som verkligen kan reflektera och representera den unika blandningen av människor som finns i den här staden. Nu har vi själva fått chansen att skapa den. Det urbana, det brokiga, ­energin – allt det som är New York präglar ­verkligen rummet när vi har våra supporter­samlingar. Känslan är att allt är möjligt. Det är vi ­själva som skriver reglerna.

Att det är fansen som skriver reglerna är förstås en sanning med reservation. New York City FC är sannerligen inte en supporter­styrd klubb, utan kontrolleras av två av idrottsvärldens största ­kommersiella kolosser. Manchester City-shejkerna från Abu Dhabi äger 80 procent, baseballbjässen New York Yankees de resterande 20.

Det är de som har betalat drygt 800 ­miljoner kronor för MLS-platsen, och det är de som bestämmer hur klubben sköts och utvecklas.

Visserligen har de sluppit förlora ­matcher, men det betyder nu inte att det här är fans som varit skyddade från besvikelser.

Först var det dräkterna som inte alls ­avspeglade färgerna i New Yorks stads­flagga, utan i stället visade sig bli en kopia av Manchester Citys ljusblå ställ. Sedan var det hela farsen runt Frank Lampard, som tydligen behövdes bättre som bänknötare i Premier League än som dragplåster för MLS.

Just nu rasar en infekterad strid om ­reglerna för supportersektionerna på ­Yankee Stadium. Tillåts det några flagg­pinnar där? Blir det några banderoll­platser? Trummor? Capoställningar?

Det verkar inte så, och vissa Third Rail-medlemmar har därför bestämt sig för att bojkotta alla klubbprodukter tills läktarnas regelverk lättas upp. ”Supporters not ­criminals”, heter det i appellen. ”När gick gränsen”

– Well, jag tror inte att vi är de första ­fotbollsfansen i världen som blivit ­frustrerade över hur klubbägarna sköter ­affärerna.

Men när det pratas om att bua ut Frank Lampard för att han visat bristande ­lojalitet gentemot en klubb som hittills bara existerat på pappret... Du förstår hur ironiskt det låter?

– Visst. Men jag noterar också ­varifrån kritiken kommer, och hur den formu­leras. De som är allra ­argast på oss är fansen till New York Red Bulls. De ­attackerar oss för att vara plastiga och konstruerade – ­sam­tidigt som deras egen klubb

är ­uppköpt av ett energi­drycksföretag. Jag har ganska svårt att följa logiken där.

Chance Michaels pustar

i ­telefonluren och tar ny sats. Att själv bygga upp en ny klubb från gräsrötterna är så gott som omöjligt i dagens USA. För honom är det här ­gratis­möjligheten som ­erbjöds i stället, chansen att utnyttja ­manöverutrymmet som uppstått i ­kommerskryssarens kölvatten.

– New York Red Bulls har funnits i 20 år, men i mina ögon har de alltid riktat in sig på the soccer moms och den vita ­medelklassen ute i förorterna. De har ­aldrig spelat sina matcher inne i själva staden, och jag har aldrig kunnat knyta an till den ­klubben. Ska det då vara förbjudet för mig att hjälpa till att bygga upp ett alternativ som speglar mitt eget New York på ett ­bättre sätt? Okej för att ägarna har sin egen agenda, men vi är många som verkligen känner starkt för det som håller på att ­hända här. Att vara fotbollssupporter kan väl inte vara beroende av att hinna dit först? När gick i så fall gränsen för att det ska ­vara okej? 1920? 1960? 2000?

I morgon spelar Orlando City mot New York City i MLS-premiären. Kaká på den ena sidan, David Villa på den andra. Fler än 60 000 åskådare på en utsåld arena.

Inget av lagen har någonsin spelat en ­tävlingsmatch förut.

För många av oss i den gamla världen blir det som att titta på ett hologram från en ­parallell fotbollsverklighet, en plats där det är näst intill obetydligt var du kommer ifrån och allt som räknas är vart du är på väg.

– Det finns något väldigt amerikanskt

i den här viljan att bryta ny mark, att ­sträva framåt. För många av oss är det något ­väldigt lockande med tanken på att få ­saker att växa fram där det inte funnits något ­förut – men det finns samtidigt också ­något väldigt starkt i viljan att lämna över något till de generationer som kommer efter. ”Ögonen lyser verkligen upp”

Vid sidan av New York City håller ­Chance Michaels även på NFL-laget Green Bay Packers. Varför? Eftersom hans farfar hade säsongsbiljett där på 1940-talet.

– Jag har själv tre barn. Den yngsta är ­bara tre år, men ögonen på både sex- och ­nioåringen lyser verkligen upp när vi ­pratar om allt spännande som ska hända med New York City FC. De är minst lika entusiastiska som jag är. Mina egna för­fäder kom hit från Norge. Själv kommer jag ju inte att ­lämna över någon nybyggar­stuga till mina efterlevande, men kan jag ge dem en ­fotbollsklubb vore det också ganska bra.

Nu sitter du här och packar väskan inför den första bortaresan och pratar om ett arv som ska överleva i generationer... Du förstår att alla såna tankar kommer att kännas ganska små när ni släpper in det avgörande målet i 89:e minuten?

– Haha, ja, jag vet... Nu har jag gått igenom två år av gemenskap, ­samhörighet, tillförsikt – alla de där delarna av fotboll som finns vid ­sidan av ­planen. Ibland känner jag att det bästa kanske vore ifall vi ­bara stannade där, ­struntade i att spela några ­matcher.
My Swedish is pretty much limited to "lutfisk" and the titles of Strindberg plays, so I turned to Google Translate for help.
Tens of thousands of fans without having played
Erik Niva on New York City FC - an odd soccer phenomenon


They have never played a competitive match - but they still have tens of thousands of fans.

New York City is an odd football phenomenon.

What drives a supporter to support a hypothesis?


Almost none of us remember our first time properly.

For most football fans are memories of the first match of your favorite team so remote as to be almost faded away. It was something that happened way back there in childhood, before we even come up in conscious age.

Maybe we remember the odd situation - a goal, an audience roar - but that much clearer than that seldom experience.

For Chance Michaels is all that different. He is 43 years old now, and fully aware that it is happening

tomorrow will probably remain in him for the rest of their lives.

For the first time, he shall see his favorite team play football. Or rather - for the first time, his favorite team play a football match.

- How many times do you count down to a day that you know will be a milestone in your life? This is a unique day for me, feelings that are hard to describe.

All supporters have experience that the combination of nervousness and anticipation that fills us in the days before the season premiere. "Support a hypothesis"

The Chance Michaels goes through is certainly akin to it, but still not quite the same. Rather reminds his situation if the groom seat the day before an arranged marriage should have their wedding ceremony.

- I have worked with theater, and from my own life, it is the best parallels I can find. This is a bit like when you've been working on a piece for a very long time. The screenplay was written, the ensemble has been assembled, the rehearsals have been carried out, the decoration has been created, the tickets have been sold - and now it's finally time for the curtain to go up.

New York City FC have never played a real game. Yet they have already tens of thousands of fans, and sold more season tickets than any club in Scandinavia.

Chance Michaels is president of the supporters' club Third Rail. They have the songs, the flags, the colors and the collections - they lack only one team.

- The same day it was announced that New York would get an MLS club we were a few enthusiasts who talked us together through social media. Since it was started, and yes ... Now we have spent two years to support a hypothesis.

Twelve years ago flew Chance Michaels to England only to see David Seamans last game. He is the Arsenal supporters too, and knows very well the ritualistic tradition splash of football in other parts of the world always assumed.

Of course, he understands that his supporters munity seems rather odd in European ears, and because he also makes an extra effort to explain.

- What may not be obvious to outsiders is that New York is already a football town. Every weekend's football bars full already ten o'clock in the morning, and during the World Cup spilled out so many people from them that it was impossible to get around on the sidewalks in Midtown. People from all over the world have brought their football interest here, but until now we have not had a local club to hang up our interest in. Decided to boycott

And then there's no need something dramatic segermål to capture the interest? When would a press release about a new club to awaken feelings?

- For me it was anyway so. I Love New York, I love football - and I've always dreamed of a club that can truly reflect and represent the unique blend of people who are in this city. Now, we ourselves have had the chance to create it. The urban, the colorful, energy - all that is New York characterize really the room when we have our supporters collections. The feeling is that anything is possible. It is we ourselves who write the rules.

That it is the fans who write the rules is of course a truth with reservation. New York City FC's certainly not a supporter guided the club, being controlled by two of the sporting world's largest commercial colossi. Manchester City Sheikhs of Abu Dhabi owns 80 percent, baseball giant New York Yankees remaining 20th

There are those who have paid slightly more than SEK 800 million for MLS site, and it is they who decide how the club is managed and developed.

Admittedly, they have avoided losing games, but that does not now that this is the fans that have been protected from disappointments.

First it was the costumes that does not at all reflect the colors of the New York City flag, but instead turned out to be a copy of Manchester City's light blue suit. Then there was the whole farce around Frank Lampard, who apparently needed more as bänknötare in the Premier League than the draw for the MLS.

Right now rages an infected contravention of the rules of supporters sections at Yankee Stadium. Allowed some flag sticks there? Will there be any banner locations? Drums? Capo settings?

It does not seem so, and some Third Rail members have therefore decided to boycott all club products until lactamase regulations eased. "Supporters note criminals," says the call. "When was the limit"

- Well, I do not think we are the first football fans in the world who have been frustrated by the club owners running the business.

But when people talk about booing out Frank Lampard because he demonstrated a lack of loyalty to a club that has previously only existed on paper ... You understand how ironic it sounds?

- Sure. But I also note where the criticism comes, and how it is formulated. Those who are the most angry at us are fans of the New York Red Bulls. They attack us for being plastic and designed - while their own club

is bought by an energy drink companies. I have been quite difficult to follow the logic there.

Chance Michaels puffs

handset and takes new batch. The constitution of a new club from the grassroots is virtually impossible in the US today. For him, this free opportunity that was offered instead, the chance to exploit the room for maneuver that arose in the tick's wake.

- New York Red Bulls has been around for 20 years, but in my eyes they have always focused on the soccer moms and the white middle class out in the suburbs. They have never played their matches in the city itself, and I have never been able to tie in with the club. Should it be forbidden for me to help build up an option that reflects my own New York in a better way? Okay that owners have their own agenda, but many of us really feel strongly about what is happening here. Being a football fan may well not be subject to get there first? When did so, the limit for it to be okay? 1920? 1960? 2000?

Tomorrow play Orlando City v New York City in the MLS premiere. Kaka on one side, David Villa on the other. More than 60 000 spectators at a sold-out arena.

Neither team has ever played a competitive match before.

For many of us in the ancient world, it is like watching a hologram from a parallel football reality, a place where there is almost insignificant where you come from and all that matters is where you are going.

- There is something very American

in this desire to break new ground, to press forward. For many of us it is something very attractive about the idea of getting things to grow where there has not been any before - yet there is also something very strong in will to hand over something to the generations that come after. "The eyes really shines up"

Alongside New York City keeps Chance Michaels also on the NFL's Green Bay Packers. Why? Since his grandfather had season tickets there in the 1940s.

- I have three children. The youngest is only three years, but the eyes of both six- and nine year old really shines when we talk about all the exciting things to happen to New York City FC. They are just as enthusiastic as I am. My own ancestors came here from Norway. Myself, I do not hand over any nybyggarstuga to my surviving, but I can give them a football club, it would be pretty good too.

Now, you sit here and pack your bags for the first away trip and talk about a legacy that will survive for generations ... You understand that all such thoughts will seem quite small when you put the decisive goal in 89 minutes?

- Haha, yeah, I know ... Now I've gone through two years of community, belonging, confidence - all those elements of football that is at the side of the pitch. Sometimes I feel that it might be best if we just stayed there, did not care to play a few matches.
I think a little something has been lost in translation.

No comments:

Post a Comment